Ray Caesar. Gestaltning.

Källa

Ray Caesars groteska, sentimentalt vackra bildvärld lämnar ingen oberörd. Man vill både titta bort och vill inte sluta titta. Bilderna är kusliga, sockersöta, kitschiga, genomträngande. Jag undrar var är det som gör att dom är så drabbande, kryper nästan under skinnet på en? Var ligger sugkraften i hans bilder?  Det är många som målar i surrealistisk stil, som för min del ofta känns påklistrat och påmålat. Det räcker inte med att blanda det ljuva med det bittra heller. Det skulle vara ett för enkelt recept. Vad är det som gör hans bilder tala rakt in i betraktarnas undermedvetna?

Det måste vara hans förmåga, precis den som jag brukar se hos mina ritande barn, att leva sig in i en bild och att överföra självupplevda känslor i bild. Kanske hans små sköra Lolitor blir till gestaltning av plågsamma minnen, rädslor, äkta sorg och vemod.

Vad tycker ni?

Ray Caesar imiterar utsökt måleri genom att skapa sina bilder digitalt i 3-d program. Stilen kallas för punk-surrealistisk. På hans hemsida kan ni uppleva bilder till musik av en annan mystiker – Erik Satie.

 

Att måla Hugo

 

Kära Lena!

Jag har så svårt att släppa målningen. Men nu känns det som att det är dags.

Du har rätt. De tre målningarna på dina barn blev så olika. Men det viktigaste är att de är ärliga. Det är precis så jag kände i stunden när jag målade dem.

Om jag har ändrat stilen? vet jag inte. Jag har aldrig varit ute efter att måla i en speciell stil. Jag gillar inte manér. Manér blir ofta till en form som man är fånge i. Mitt sätt att tänka förändras.

Jag ville att barnet står för sig själv, utan dekorativ kostym eller detaljer i bakgrunden.

Jag ser skönheten hos människan i det unika individuella och dennes absoluta värde som vi alla begåvats med. Därför vill jag måla människor precis som de är.

Det är svårt. Det svåraste är nog blicken som speglar människans tillstånd och själens rörelser.

Det var ett av Hugos uttryck, han hade så mycket i blicken : nyfikenhet, ett leende på väg, lillgammal och barnslig, naiv och kaxig, bräcklig och stark. På samma gång…

Till slut vill jag avslöja några detaljer hur målningen målades:

bakgrunden med en blandning av utsökta Davy`s Gray, Karbasolviolett och Raw Sienna

med mellan 20-35 st penslar i olika storlekar åt gången

och med stor omsorg.