Ray Caesar. Gestaltning.

Källa

Ray Caesars groteska, sentimentalt vackra bildvärld lämnar ingen oberörd. Man vill både titta bort och vill inte sluta titta. Bilderna är kusliga, sockersöta, kitschiga, genomträngande. Jag undrar var är det som gör att dom är så drabbande, kryper nästan under skinnet på en? Var ligger sugkraften i hans bilder?  Det är många som målar i surrealistisk stil, som för min del ofta känns påklistrat och påmålat. Det räcker inte med att blanda det ljuva med det bittra heller. Det skulle vara ett för enkelt recept. Vad är det som gör hans bilder tala rakt in i betraktarnas undermedvetna?

Det måste vara hans förmåga, precis den som jag brukar se hos mina ritande barn, att leva sig in i en bild och att överföra självupplevda känslor i bild. Kanske hans små sköra Lolitor blir till gestaltning av plågsamma minnen, rädslor, äkta sorg och vemod.

Vad tycker ni?

Ray Caesar imiterar utsökt måleri genom att skapa sina bilder digitalt i 3-d program. Stilen kallas för punk-surrealistisk. På hans hemsida kan ni uppleva bilder till musik av en annan mystiker – Erik Satie.

 

2 reaktion på “Ray Caesar. Gestaltning.

  1. Jag har nu förstått att du vill att din blogg skall vara ett fortlöpande samtal   kring konstnärligt arbete   och  i och med detta   kring livet och detta att vara människa överhuvudtaget.   Här skall jag nu skriva ner några rader om mina associationer kring detta första ämne du presenterar och vill ha lite diskussion ikring : konstnären Ray Caesars måleri:  
          Näe jag försökt få grepp om människan som ett helhetssammanhang har jag ofta börjat med att presentera henne som en kub både inneslutande och omsluten av en trialektik som jag upplever som själva tiden   i varje fall som en ständigt fortlöpande rörelse.    Kubens hörn  som jag ibland benämnt radikaler ibland kardinaler  äro:   Obsceniten Det Narcisstiska Ursinnet Oskulden och Enfalden.     Här  tänker jag inte fördjupa mig i hela detta resonemang  utan  begränsa  mig  till  den kardinal jag först nämner:   alltså  Obsceniteten   ett ord som jag valt för att benämna begreppet i stället för sexualiteten   som den ju visserligen är tvärsigenom sammanvävd med   eftersom detta begrepp dock är både trängre och vidare. Redan här vill jag framhålla   att Obscenitet är det viktiga begrepp jag finner det vara genom sin identitet med Begäret och vår förmåga till njutning:  alltså vår förmåga att  på  så   sätt   i djupet vara vårt Kött.      För att Närhet skall kunna vara denna centrala tvärsigenom Köttet genomgripande upplevelse den är hos en åtminstone någorlunda oförstörd   –  fortfarande åtminstone i viss del i oskuld och enfald  fortlevande!  –  Människa      måste den handla om  Närhet  till  Främlingskap:  begreppen förutsätter varandra lika mycket som de utesluter varandra och motsvarar också  –  tycker  jag   – innebörden i begreppet erotik   (Kärlek kan aldrig vara något annat än Någon älskar Någon). ”Ordet vart kött”  som det berättas i Johannesevangeliet  är  egentlign den allomfattande händelsen bakom  vår förmåga till intensiv njutning  bakom Begäret och alla andra komponenter som finns inom detta jag vill namnge som Obsceniteten och som är dess ingredienser:     Det groteska   bisarra   alla perversiteter inte minst pedofilin    vampyrmänniskorna   Zombierna  bajsskämten   den upp och nervända världen som den skildras i klassiker som Alice i Underlandet  Rabelais berättelser  Kung Ubu  óch  så som den ibland ger sig tillkänna i folksagorna    smyger sig in i myter och religioner     finns som  det  innersta  i Natt- varden      i samspelet i erotiken     detta opassande förbjudna i trots mot alla tabun  hela tiden genomtränger själva vardagslivet som lust och lyx smycken piercing tatueringar päls juveler rölkning droger pervrsitet som lek    faktiskt själva tabugränsen i sig   men nu som ett levande
    kreativt landskap   ett gränsområde där men vågar allt och verkligen tar ut glädjen och njutningen i detta fullt ut.    Ray Caesar   är  i sitt måleri  just  där   i detta landskap   där han samtidigt är tillbaka och närvarande i sig själv   som detta barn för vilken tabuns gränsland blir en återfödelse i Oskuld och den Heliga Enfalden och samtidigt upplevelsen av alla den stora Förförelsens under men för honom också Ordet  –  i hans fall hans måla-ande  –  i och ur Köttet.   Också Estetiken som Det Stora Miraklet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *